Det här med att läsa och skriva
På mitt bord ligger böckerna jag läser just nu. Ja precis böckerna, inte boken. Nu kan man ju tro att jag har svårt för att bestämma mig. (Det har jag ju förvisso också) men det handlar inte om bara det. Anledningen till att jag läser flera samtidigt är egentligen inget konstigt alls.
Jag är ju en skrivande människa, därför läser jag. Fast jag hade läst ändå. Utan böcker skulle jag inte finnas. Lika lite som Elisabeth Rynell skulle finnas utan sitt skrivande som hon berättar om i sin bok Skrivandets sinne.
Men det är hur som helst viktigt att läsa för att kunna skriva. Eller för att kunna skriva bättre åtminstone.
Jag säger som Stephen King i hans bok Att skriva.
"Om du vill bli författare är det två saker du absolut måste göra: läsa mycket och skriva mycket. Det finns inget sätt att ta sig förbi dessa krav vad jag vet, ingen genväg."
Så just nu läser jag dikter av Karin Boye och Edith Södergran. Jag läser någon dikt nu och då, för jag skulle inte fixa att läsa dom från pärm till pärm i ett svep. Jag tolkar, läser om, läser högt, låter dikten sjunka in mm.
Sen läser jag en fackbok, den här gången om Asperger och autism. För att jag tycker det är så intressant och vill lära mig mer. Det ploppar liksom upp saker jag vill fördjupa mig i lite nu och då. Oftast pratar jag med min vän Sarah om funderingar och då har hon alltid någon eller några böcker på sin nätbutik Serpentin om det ämnet. Det är skitbra! Då slipper jag kuta runt och leta böcker.
Jag läser också en roman. En "krypauppisoffanbok". För att jag älskar berättelser! En sån bok kan jag lätt streckläsa om den är bra. Men jag lär mig samtidigt. Omedvetet eller medvetet. Så skulle inte jag beskrivit det, eller oj vilket bra eller dåligt språk osv.
Jag läser en "peppbok" när modet sjunker. Sådana böcker är ett måste. Jag har två favoriter. Jag blir liksom helt glad och taggad av dom.
Och på tal om "när modet sjunker" och tvivlet sätter in, som det gör och jag hamnar i icke-skrivandet-perioder och kan inte skriva en matlista ens så har jag som tur är min mentor och envisa vän Sarah Vegna som hela tiden leder mig framåt.
Sarah sätter ihop en ny skrivkurs åt mig,ger mig skrivövningar, uppmanar mig att flödes skriva, matar mig med böcker jag ska läsa, ber mig analysera böcker jag läser, vad var bra? dåligt? vad betyder miljöbeskrivningen mm? Med hennes tålamod och kunskap är hon där och peppar, stöttar och får mig våga tro på att jag kan skriva igen. Alla borde ha en Sarah!
För det är faktiskt ingen självklarhet att man kan skriva jämt även om man är författare och har utgivna böcker. Och det här med författare, är man ens en författare i skrivkrampsperioder ?När kan man kalla sig författare? Formellt ska man ha gett ut två böcker för att söka till Författarförbundet. Jag har 6 utgivna böcker och har varit med i författarförbundet. Men vad spelar det egentligen för roll? Att skriva handlar om att jag måste skriva, precis som jag måste läsa. Utan det är jag inte jag. Författare, skrivande person eller glad amatör eller vad som helst.Titeln på det är egentligen helt onödig.
Hur viktigt är det egentligen med titlar? Hur titulerar du dig? Dela gärna med i kommentar.